sirpaeriksson

Nu är det dags för lagtingsvalet igen. Jag funderade länge om jag skulle ställa upp i valet, då jag kommer att förlora min socialkuratortjänst inom ÅHS om jag blir invald. Att vara med och påverka lagstiftning är dock så givande att jag bestämde att ställa upp i val igen. Som socialarbetare upplevde jag att sociallagstiftningen inte alls hängde med rikets.  Nu i senaste åren har vi lagstiftat mycket just inom det sociala området. Vi har fått barnskyddslagen, barnomsorgslagen, lagen om utkomststöd, tolklagen. ÅHS lagen med mera. Alla dessa lagar har gjort att befolkningen har det fått det bättre. Jag upplever dock att befolkningen inte får tillräckligt med information om sina rättigheter. Det är inte meningen att människorna skall behöva läsa i lagboken om sina rättigheter utan det ska räcka med att titta på kommunens hemsidor eller få information via media.

      Herr Talman

 

 

 

 

Den liberala lagtingsgruppen håller med landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren om att den nya barnskyddslagen är bra och nödvändig.

 

Jag kommenterar inte hela lagen utan tar upp några viktiga punkter.

 

Målsättningen med den nya barnskyddslagen är att :

 

-         trygga de stödåtgärder och tjänster som barnet och familjen behöver,

-         förbättra samarbetet mellan myndigheterna,

-         samt att myndigheterna ingriper i problemen i ett tidigare skede.

 

 

Barnets och föräldrarnas rättskydd förbättras genom denna lag.

 

 I  lagframställningen har man beaktat  FN:s konvention om barnets rättigheter, där barnets bästa skall komma i främsta rummet, vid alla åtgärder som rör dem själva.

 

 

Den grundläggande utgångspunkten i lagen är att föräldrarna bär ansvaret för barnets vård och uppfostran.

 

Samhället ansvarar emellertid för att barnet erbjuds goda uppväxtförhållanden och föräldrarna får stöd i barnens fostran.

 

Behovet av barnskydd uppstår om barnet inte får tillräckligt tillsyn och omsorg.

 

Därför anser vi att det är bra att:

 

-   man har velat stärka barnets delaktighet inom barnskyddet då barnets åsikt alltid skall utredas oberoende av åldern. 

 

-  barnet diskuterar med sin egen socialarbetare flera ggr. då det gäller barnskyddsutredning.

 

Ur rättskyddssynvinkel är det bra att det är Två socialarbetare som gör barnskyddsutredningen. Detta är bra för barnet, familjen och även för socialarbetarna.

 

Som konsekvens för de kommuner som har bara en socialsekreterare innebär lagen att de troligtvis bör samarbeta med andra kommuner.

 

Det kanske viktigaste är att den nya barnskyddslagen fokuserar på förebyggande och öppenvårdstjänsterna inom barnskyddet.

 

Lagen ger nogranna anvisningar hur öppenvårdstjänsterna skall ordnas i kommunerna.

 

Beslutsfattarna inom kommunerna kommer förhoppningsvis att bli bättre på att se olika serviceformer från barnperspektivet.

För

Enligt lagen blir kommunerna skyldiga att göra upp en plan för barnskyddet. I planen skall det ingå både det  förebyggande barnskyddet och det barn- och familjeinriktade barnskyddet.

 

 I förebyggande barnskydd ingår bl.a. rådgivning, dagvård, skola, ungdomsarbete, hälsovård mm.

 

Många problem som gäller barnen, kan undvikas eller hjälpas i tidigt skede inom dessa basserviceområden.

 

I det barn- och familjeinriktade barnskyddet, där behovet av barnskydd är konstaterat, ingår öppenvårdstjänsterna , brådskande placering och omhändertagandet av barn samt därtill ansluten vård utom hemmet och eftervård.

 

 

Kommunen eller flera kommuner tillsammans är förpliktade att tillsätta en expertgrupp som stöd för socialarbetarna inom barnskyddet.

 

I denna grupp skall ingå juridisk expertis, experter från social-och hälsovård mm.

 

 

 

 

 

 

Nu är det säker en del som funderar på hur mycket allt detta skall kosta.

 

Med bra förebyggande-och öppenvårdstjänster sparar man kostnader för omhändertagande.

 

Vi skall komma ihåg att en placering i anstalt kostar  (Tallbacken ca 6000e/mån, i Sverige ca 10.000e/mån) med andra ord sagt samma som att anställa 1-3 familjearbetare eller socialarbetare till kommunen.

 

Ett omhändertagande blir aktuellt först då öppenvårdinsatserna inte har varit tillräckliga för att trygga barnets uppv

 

Den nya lagens krav är som sagt en förbättring av öppenvårdstjänster.

 

På Åland innebär detta att kommunerna bör ha familjearbetare som jobbar handgripligen med familjerna i deras hem.

 

I dagsläget är det bara Jomala som har en familjearbetare. Jag vet att Mariehamn har planerat att anställa en från och med juni 2008 pga. den nya barnskyddslagen.

 

Jag vill tillägga att systemet med familjearbetare har funnits åratals i riket och fungerat bra. Detta är säkerligen det effektivaste sättet, både ekonomiskt och humant, att hjälpa familjer med problem.

 

Det som är nytt i den nya barnskyddslagen,  är att om barnet som har fyllt 12 år, eller föräldrarna,  motsätter sig för omhändertagandet,  skall ärendet beslutas av förvaltningsdomstolen.

 

Detta pga. att grundlagen och de bindande internationella konventioner, som Finland och även Åland har ingått, förutsätter att parterna skall ges möjlighet att få saken prövat i domstol.

 

Om man tittar på Klientombudsmannens rapport från 2006 om varför klienterna inom barnskyddet tog kontakt, så var det just för att de kände att de inte hade blivit neutralt behandlade av socialnämnden.

 

Detta bör tas på allvar.  Den nya lagen förbättrar rättskyddet till den delen då omhändertagandet avgörs av domstol.

 

 

 

 

 

Avslutningsvis vill jag tillägga att vi på Åland bör eftersträva ett bra barnskydd och detta kan vi åstadkomma med hjälp av den nya barnskyddslagen. 

 

Och att vi alla ålänningar skall se till alla barns bästa, inte bara till våra egna barns utan även att vi skall bry oss om andras barn .

Får personer med demens välja sin boendeform?

 

Som socialkurator har jag konstaterat att de flesta kommuner inte har någon som helst demensboende för sina invånare. Detta betyder att en dement person måste flyttas från sin hemkommun till Gullåsen eller till Folkhälsans demensboende. Är detta ändamålsenligt?  Mariehamn har demensboende men inte till livets slutskede. Varför får man inte dö hemma utan förflyttas till Gullåsen för att vänta på döden? Det är naturligtvis en ekonomisk fråga.

 

För personer med demenssjukdom är det väldigt viktigt att miljön är trygg och bekant. Det är inte ändamålsenligt att man blir förflyttad till en annan vårdenhet när sjukdomen framskrider och hjälpbehovet ökar.

 

På Åland har vi bara ett privat demensboende inom Folkhälsan. Jag tycker att det definitivt behövs flera privata aktörer, precis som i riket. Jag har själv fått förfrågningar från ett par företagare som bedriver verksamhet med demensboende i riket. De är intresserade av att öppna eget även på Åland. För närvarande är det inte helt okomplicerat men vi liberaler vill att näringsrätten inte skall utgöra ett för stort hinder, då vi vill öka utbudet på olika företag på Åland.

 

Vi behöver små hemlika enheter för demensboende. I riket är det privata demensboendet ofta egnahemshus med 8-10 invånare. Klienten deltar i de vardagliga sysslorna efter förmåga. Det är inte fråga om institution. Det är mycket vanligt att klienten vårdas till livet slut.

I riket köper kommunen tjänsten från privata aktörer. Vården är med andra ord sagt inte dyrare för klienten än ett kommunalt alternativ. Demensvården i små privata vårdhem i riket kostar 75 – 120 e / dygn och är därmed billigare än  vården i Gullåsen för kommunerna.

 

Jag tycker definitivt att personer med demens sjukdom skall få välja sitt boende.

Vi liberaler vill möjliggöra det!

 

Sirpa Eriksson (lib)

 

Herr talman

 

Den liberala lagtingsgruppen anser att denna landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om främjande av sjukpensionärernas återgång till arbete är mycket viktigt.

Det är viktigt att även de invalidpensionärer som har varit  landskapsanställda och de som har ladskapets pensionssystem också får de rättigheter som alla andra invalidpensionärer  i Finland och på Åland får från och med 1.1.2010.

 

Pensionslagarna är inte lätta att förstå, därför vill jag berätta om innehållet i denna lag: Lagens syfte är att göra det lättare för sjukpensionärerna att återgå till arbete utan att behöva vara rädda att förlora pensionen.

Den nuvarande lagstiftningen ger bara de som har invalidpension från FPA rätt att lämna sin pension vilande mellan 6mån till 5 år utan att riskera att förlora pensionen.De andra sjukpensionärerna har inte haft denna rättighet. Det vill säga sjukpensionärerna som har ett arbetsliv bakom sig har inte haft rätt att försöka återgå till arbete utan att riskera att förlora rätten till sjukpension i framtiden.

 

Vilka rättigheter får alla sjukpensionärerna i Finland och på Åland.:

Sjukpensionärerna får rätt att lämna sin sjukpension vilande i 3mån till 2 år och får omedelbart tillbaks pensionen om de slutar att arbeta. Ingen ny arbetsförmågabedömning behövs.

 

De  sjukpensionärer som har haft rätt till bostadsbidrag från FPA har fortsättningsvis rätt till det även när de arbetar.   Det är en förbättring.

 

De sjukpensionärer som har vårdbidrag för pensionstagare, har rätt till full handikappbidrag då de arbetar, och lämnar pensionen vilande. Med andra ord sagt får en person som har haft den lägsta vårdbidraget på ca 57 e efter att ha börjat arbeta ett handikappbidrag som är ca 387 e, dvs 330 e skattefritt mer  imånaden.

 

Alla sjukpensionärerna som har haft låga arbetsinkomster eller inga inkomster alls,  har rätt att tjäna  600e i månaden på sidan av pensionen. Detta är en mycket bra nyhet och gynnar de personer som har haft ströjobb, varit vårdlediga mm. Före insjuknandet.

 

Vad betyder denna lag för personer med sjukpension från landskapet. Det betyder att tex de sjukpensionerade ÅHS anställda kan ta 3 månaders vikariat utan att förlora rätten till pension. Bostadsbidraget och handikappbidraget sporrar också att ta ett vikariat i mån av möjlighet.

 

 

Herr talman

 

Vi hade livliga och bra diskussioner om jämställdhet i socialutskottet.

Jag tar upp några saker som berördes.

 

För att undersöka jämställdheten i vårt samhälle bör man inte bara se det från kvinnoperspektivet.

Diskriminering pga kön drabbar också män, speciell i familjepolitiken.

 

I utskottet kunde vi konstatera att papporna på Åland och i hela Finland har mera sällan barnet boende hos sig än kvinnorna. I prochyren Kvinnor och män på Åland, har man konstaterat att det finns 789 familjer med en ensamstående mamma och 176 familjer med ensamstående pappa. I % betyder detta, att det är bara 18 % av de åländska ensamstående föräldrar som är män.

 

Vi kan vidare konstatera att det inte är ens 5 % av de åländska papporna som tar vårdledighet. Detta har direkt konsekvens vvilken av föräldrarna  får barnet vid en vårdnadstvist. Den föräldern som har varit mera med sina barn får oftast barnen till sig.

 

Det har gjorts en omfattande undersökning av social och hälsovårdsministeriet inom området, den så kallade pappakomitens betänkande år 1999.

 Man konstaterade i undersökningen bland annat att

männen  inte är sämre föräldrar pga sitt kön. Män är också kärleksfulla och vårdande föräldrar för sina barn. En man kan få en lika bra och nära relation till sitt barn som en mor.

 

 

  Det kom fram att det är  viktigt för båda flickors och pojkars utveckling att ha en nära kontakt till sin far. Man kunde tex konstatera att högstadie flickorna var duktigare i skolan om de hade en nära relation till fadern

 

För pojkarna var det viktigt att kunna identifiera sig med en riktig pappa, inte en person som var abstrakt och  frånvarande.

De pojkar som hade en nära relation till sin far hade bättre sociala färdigheter.

 

I pappakomitens undersökning kom det även fram att männen upplevde att socialkansliet och domstolen tog kvinnornas parti vid bestämmande av vårdnaden. I utskottsarbetet kunde vi inte hitta detta sammanhang, då vi hörde olika experter inom området. Det är de faktiska omständigheterna som spelar roll i vårdnadsärenden inte könet.

 

 

Lagstiftningen inom familjepolitiken  är klart diskriminerande , nämligen då föräldrarna inte är gifta, är kvinnan alltid automatiskt vårdnadshavaren. Även efter att faderskapet är fastställt är modern ensam vårdnadshavare för barnet om föräldrarna inte kommit överens om annat .

Automatik i gemensam vårdnad gäller bara i äktenskap!

 

 Ensam vårdnad betyder att den andra föräldern inte kan göra ngt om den som har vårdnaden vill tex flytta utomlands med barnet. Man har inte heller rätt att bestämma om barnets skola och uppfostran. Tystnadsplikt råder från sjukvården, skola och dagis mot denna föräldern om inte annat har kommits överens.

 

På Åland är det inte ovanligt att barnet bor vecka – vecka hos båda föräldrarna. Det är dock hos en av föräldrarna som barnet måste vara skriven. Detta betyder att den andra föräldern har ingen rätt till barnbidrag eller bostadsbidrag.

 

Hur skall man kunna få barnens rätt till fäder jämställt i form av boendeorten. Som jag tidigare sade är det bara 18 % av de åländska ensamföräldrar som är män.

 

Vi fick i utskottet höra att pappagruppena behövs för information om pappans viktiga roll i barnens liv. Det är även viktigt att redan på rådgivningen sprida information till papporna om vikten att vara vårdlediga och delta aktivt i barnens liv och vardag.

 

Personligen är jag övertygad att när en familj väljer vem av föräldrarna tar vårdledigt, så är det arbete , lönet, attityderna hos arbetsgivaren och tradition som  påverkar valet.

 

Jag tror att männen  inte vet att detta val har stort betydelse vid en eventuell skillsmässa, då barnets boendeförälder bestäms.

 

Ingen förälder vill välja bort sina barn. De flesta vill vara delaktiga i barnens vardag dagligen. Männen skall ha samma möjligheter att bli boendeförälder vid skillsmässa, men då behövs det stora attitydförändringar både hos män och kvinnor.

 

 

Herr talman

 

Liberala lagtingsgruppen välkomnar den nya lagen om underhållstöd.

 

Barn har enligt lag rätt till tillräcklig underhåll. Det är barnets föräldrar som svarar för barnets underhåll tills barnet fyller 18 år.

 

Jag vill först klargöra olika begrepp, så som underhållsbidrag och underhållstöd.

 

Underhållsbidrag betalar den förälder som bor skilt från barnet. Sålunda svarar den förälder som bor skilt för sin andel av underhållet. Föräldrarna kan sinsemellan komma överens om underhållsbidraget. Endast tingsrättens beslut om barnets underhåll eller avtal om underhållsbidrag fastställd av socialnämden är en verkställbar handling.

 

Underhållstöd är ett stöd som betalas av kommunens medel för underhåll av barn. Det kan komma på fråga exempelvis, när den förälder som bor skilt försummar att betala underhållsbidrag, den underhållsskyldiges betalningsförmåga har försämrats eller faderskapet har inte fastsällts.

 

 

FPA kommer att ta över beviljande, förvägran, justering och indragning av underhållstödet enligt den nya praxisen. Socialnämden kommer att fortsättningsvis att fastställa underhållet.

 

På Åland finns det ca 965 ensamstående föräldrar. De flesta av föräldrarna sköter underhållet för barnet klanderfritt. Sedan finns det föräldrar som underhållstödet, alltså stöd som kommunerna betalade.

 Då fanns det 188 underhållskylldiga föräldrar som hade brustit i sin skylldighet att betala underhållsbidrag i utsatt tid till sina barn.

 Man hade kunnat driva in från underhållskyldige 179 tusen e år 2007. Då hade kommunerna betalat 435 t e till barnen.

 

Alarmerande är att 5 års oindrivna underhållsbidrag gjorde 600 tusen euro. Det är en stor summa pengar som barnen hade rätt till. Man skall komma ihåg  att underhållsbidraget ofta är större än 129,91 som är summan som kommunen  betalar som underhållsstöd. Barnen drabbas mycket hårt då de underhållsskylldiga vägrar att betala underhållsbidrag.

 

Vad blir bättre med att FPA tar över  beviljande, förvägran, justering och indragning av underhållstödet. Jag är övertygad att rutinerna och beviljandet av stödet blir enhetliga då det är en myndighet som sköter ärenden. I riket har man även räknat med att  indrivningen av obetalda underhållsbidrag blir effektivare.

 

Man vet att en skillsmässosituation kan vara kaotisk, och då är det inte lätt att ta reda på sina rättigheter som förälder. Det att FPA sköter underhållsstödet förhoppningsvis leder till även att ensamförsörjarna får information om andra bidrag som FPA ger, så som barnbidragets ensamförsörjartillägg  och bostadsbidraget.

 

Liberala lagtingsgruppen vill att socialarbetarna i kommunerna skulle ha möjlighet att använda mera av sin tid till förebyggande socialt arbete. Vi hoppas att denna överföringen av socialarbetarnas arbetsuppgifter kommer att synnas positiv i kommunerna.

 

tack

 

 

Herr talman

 

Jag kan konstatera att vi i utskottet har arbetat hårt med vårt betänkande och jag är nöjd med resultatet. Jag hoppas att lagtinget kan anta lagen så som den är skriven nu med de små ändringar som utskottet har gjort.

 

Jag kommer att beröra ett par punkter i barnomsorgslagen och vårt betänkande, nämligen rätten till barnomsorg och sedan har jag kommentarer till privat barnomsorg.

 I den gamla barnomsorgslagen  hade alla föräldrar rätt till barnomsorg oberoende av om de hade behov av det eller inte.

LR har velat begränsa den så kallade subjektiva rätten till barnomsorg att vara mera behovsprövad. Det anser jag är helt acceptabelt nu när landskapets och kommunernas ekonomi inte är som det har varit tidigare. LR har gått tillbaks till det som ursprungligen var tanken med kommunal barnomsorg, nämligen att barnet har rätt till omsorg medan föräldrarna  arbetar, studerar eller annars inte har möjligheter att ta hand om barnet själv.

Alla barn som är över 3 år gamla har dock rätt till kommunal dagvård  för 25 timmar i veckan.

 

Vi har kunnat läsa i  insändare i lokaltidningarna att dagvårdspersonalen är oroliga över att  barnen inte har rätt till ledighet alls fastän föräldrarna har semester. Enligt den gällande lagen har föräldrarna rätt att ha sitt barn på dagvård fastän de själv har semester. Detta är naturligtvis inte för barnets bästa.

Den barnomsorgslagen som vi nu har på bordet begränsar rätten till dagvård till tider föräldrarna är i arbete, studerar  mm. Det betyder med andra ord sagt att föräldrarna kommer inte ha rätt till dagvård medan de själva är lediga eller har semester. Detta är naturligtvis helt rimligt och i de flesta fall  för barnets bästa.

 

Utskottet har velat ytterligare begränsa rätten till barnomsorg, så att barnet bara av särskilda skäl kan vårdas mera än 10 timmar/ dygn eller 200 t / månad i daghemsverksamhet.  Utskottet kunde konstatera att ett tak för rätten till dagvård bör finnas som redskap för kommunernas tjänstemän.

 

LR har även begränsat de vårdlediga föräldrarnas rätt till barnomsorg. Detta har redan diskuterats så jag går inte in på det.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan har vi i utskottet diskuterat grundligt den privata barnomsorgen.

 

 

 

LR  har inte i det här skedet rört nämnvärt de delar av lagen som berör den privata barnomsorgen.  Den kommunala ersättningen för privat barnomsorg  är fortsättningsvis så som den var 1997. Jag vill med ett exempel belysa lagens anda.

 

 

 Jag öppnar ett dagis där det finns plats för  10 barn. Föräldrar från flera  olika kommuner söker dagisplats för sina barn där. Jag räknar att jag borde få in 2000e/ månad / barn för att mitt företag skulle gå runt. Enligt den gällande och även enligt den nya barnomsorgslagen måste kommunerna betala för dagisplatsen men inte det som  är priset, alltså 2000e,  utan  kommunen skall  betala  90% av nettodrifstkostnaderna beräknat på  kommunens liknande dagis utgifter, dvs en kommun betalar 1500, en annan 1200 och så vidare.  Detta betyder alltså att jag som företagare får olika inkomster beroende på från vilken kommun barnet kommer ifrån. Det är mycket märkligt situation då varan, det vill säga barnomsorgstjänsten är samma för alla barn.

 Kommunen kan bara av särskilda skäl beviljas  befrielse från LR för att inte behöva köpa den privata barnomsorgen, men bara om denna äventyrar kommunens egen barnomsorg. Kommunen kan alltså tvingas att köpa en tjänst de inte vill ha och inte heller behöver.

 Om kommunen däremot är initiativtagare till att köpa barnomsorgsplatser från en privat dagis borde rimligtvis priset vara det som företagaren fastställer. Dettta är enligt min mening oklart i den gällande lagen.

 

 

Jag tycker att det är mycket viktigt att det sociala företagandet ges samma möjligheter som företagandet i övrigt. I riket är det barnomsorgsföretagaren som bestämmer sitt pris och kommunen köper platser om den vill.

Utskottet konstaterar att barnomsorgslagen till denna del bör moderniseras.

 

Tack Herr talman.

 

 

 

 

Modersmålsundervisning för invandrare

 

 

Forskningen visar att de barn som inte har fått modersmålsundervisning i sitt språk klarar sig sämre i skolan, känner sig mindre värda och känner sig utanför än de som har fått modersmålsundervisning. Varför angår denna fakta så få politiker på Åland? Är det för att i vissa politikers värd är ”äkta ålänningar” svenskspråkiga och det är deras intressen som räknas. Det är helt onödigt att prata om alla människors lika värde i valkampanjen om man som politiker anser att vissa barn inte ska ha rätt till modersmålsundervisning.

I riket har man gett modersmålsundervisning för inflyttade barn med annat modersmål än finska och svenska sedan 1987.

 Nu finns även virtuell modersmålsundervisning i Finland . Eleverna kan sitta hemma vid datorerna och  läraren  sitter någon annanstans. I Tammerfors regionen finns det 15 kommuner som har gemensamma lärare. Åbo regionen har samma system och anses vara väldigt bra speciellt för skärgårdsborna! Denna undervisning kostar 55e/lektion delad med elevmängden. Jag har redan kontaktat Tammerfors projektledare, Liisa Mustila som var positiv till att Åland skulle vara med i deras projekt.

 

Modersmålsundervisning anses enligt forskning vara en mänsklig rättighet!

Denna mänskliga rättighet har inte alla barn på Åland. Det pratas mycket om att Åland inte har råd.  Efter att jag har tagit reda på vad virtuell modersmålsundervisning kostar, kan vi inte påstå att vi inte har råd med det. Nu är det bara fråga om viljan!

Liberalerna vill i sitt valprogram att en strategi för att stöda barn med annat modersmål än svenska utarbetas.  Jag kommer personligen se till att virtuell undervisning blir möjligt, om kommande LR inte beviljar medel för det,  får det bli via andra vägar.

 

Sirpa Eriksson lagtingskandidat (Lib)

 

 

 

Dagverksamhet för gravt funktionshindrade.

Hur fungerar det nu, ett år efter att lagen trädde i kraft?

 

Dagverksamhet för gravt funktionshindrade har varit subjektiv rätt för alla i cirka ett års tid. Med dagverksamhet menar man i handikappservicelagen, av kommunen ordnat eller bekostat verksamhet som ordnas utanför klientens hem upp till 5 dagar i veckan, och kan bestå av till exempel matlagning, motion, diskussioner, utflykter och kreativ verksamhet.

Alla åländska invånare som har ett funktionshinder som omöjliggör deltagande i arbetsverksamhet har rätt till denna service. Nu finns det bara en fråga, var finns sådan service i alla våra 16 kommuner? Det betyder alltså att alla kommuner skulle ha dagverksamhet för psykiskt funktionshindrade, personer som lider av demens och fysiskt funktionshindrade. Jag tror att de flesta kommuner har inte någon som helst dagverksamhet för funktionshindrade. Det är inte så att vi inte har behovet på Åland utan tyvärr är det så att kommunerna inte har kunnat eller velat ordna denna subjektiva rätten till kommun invånarna. Det är ingen nytta med lagstiftning om kommunerna inte klarar av sina lagstadgade skyldigheter. Jag är övertygad om att handikappservicen måste centraliseras för att alla medborgarna på Åland skall få samma lagstadgade rättigheter. Jag fortsätter gärna att arbeta för bättre sociala rättigheter på Åland – för alla.

 

Sirpa Eriksson

Socionom, lagtingskandidat (lib)

De fattigaste får det bättre.

 

Man vet att man är fattig när skåpet är tomt på mat och räkningarna är obetalda. Så började Nya Ålands  intervju med mig för nästan exakt 4 år sedan.

 

Jag blev intervjuad i egenskap av socialkurator om sociallagstiftningen, och hur de fattiga i landskapet har sämre förmåner än de fattiga i riket. Då påpekade jag bland annat att utkomststödet borde höjas. Tack och lov hade jag några månader senare som nybliven lagtingsledamot möjligheten att påverka regeringens handligsprogram och nu kan vi se resultatet.

 

I lagen om utkomststöd som lagtinget just godkände, finns det flera förbättringar för ålänningar som har hamnat i ekonomiska svårigheter. Vi skall komma ihåg att utkomststödet är en tillfällig hjälp som tryggar grundläggande utkomst.  Socialarbetaren som handlägger ärendet har skyldighet även att hjälpa klienten att finna lösningar på inkomstproblem och ge stöd så att klienten kan bli sysselsatt.

 

För det första är det bra att klienten även på Åland så som i riket, nu kan få svar på sin anhållan om utkomststöd inom 7 arbetsdagar, och i brådskande fall även tidigare.

LR  föreslog att utkomststödets grundbelopp ska vara 10% högre än motsvarande i riket. Det är mycket bra, då maten är betydligt dyrare här.

Det är även bra att vid räknandet av utkomststöd får klienterna behålla 20 % av barnbidraget samt hela ensamförsörjartillägget, som är 50 e / barn. Detta är förbättringar som bara finns på Åland och kommer att betyda mycket för ensamförsörjare på Åland.

 

Det som jag länge har efterlyst är att klienterna borde få behålla lite av den löneinkomsten de har, 20% eller högst 150e / månad, vid beräknande av utkomststöd. Det är viktigt instrument vid uppmuntrande till arbete. Detta är nu möjligt enligt vår nya lag.

 

I mitt arbete som socialkurator kom jag i kontakt med många personer i ekonomisk kris pga. sjukdom. Jag önskade då och även nu att socialen gav mer frikostligt förebyggande utkomststöd .  Genom tiderna har kommunerna budgeterat bara några 1000 e för förebyggande utkomststöd. Nu står det i lagen när förebyggande utkomststöd kan beviljas. Detta är en viktig förbättring för dem som har det svårast i vårt samhälle.

 

Vad betyder den nya lagen i pengar för en ensamstående mamma med ett par barn som är under 10 år? Om modern har mycket små inkomster kommer hon att ha rätt till  utkomststöd som är 247e mer i månaden än förut. Otroligt stor skillnad som betyder att familjen får betydligt mer mat i skåpet!

Jag vill fortsätta att förbättra den åländska sociallagstiftningen. Jag hoppas att också du som väljare vill det!

 

Sirpa Eriksson

Socionom, lagtingskandidat (Lib)