Anförande aprill 2011
Herr talman
Jag kan konstatera att vi i utskottet har arbetat hårt med vårt betänkande och jag är nöjd med resultatet. Jag hoppas att lagtinget kan anta lagen så som den är skriven nu med de små ändringar som utskottet har gjort.
Jag kommer att beröra ett par punkter i barnomsorgslagen och vårt betänkande, nämligen rätten till barnomsorg och sedan har jag kommentarer till privat barnomsorg.
I den gamla barnomsorgslagen hade alla föräldrar rätt till barnomsorg oberoende av om de hade behov av det eller inte.
LR har velat begränsa den så kallade subjektiva rätten till barnomsorg att vara mera behovsprövad. Det anser jag är helt acceptabelt nu när landskapets och kommunernas ekonomi inte är som det har varit tidigare. LR har gått tillbaks till det som ursprungligen var tanken med kommunal barnomsorg, nämligen att barnet har rätt till omsorg medan föräldrarna arbetar, studerar eller annars inte har möjligheter att ta hand om barnet själv.
Alla barn som är över 3 år gamla har dock rätt till kommunal dagvård för 25 timmar i veckan.
Vi har kunnat läsa i insändare i lokaltidningarna att dagvårdspersonalen är oroliga över att barnen inte har rätt till ledighet alls fastän föräldrarna har semester. Enligt den gällande lagen har föräldrarna rätt att ha sitt barn på dagvård fastän de själv har semester. Detta är naturligtvis inte för barnets bästa.
Den barnomsorgslagen som vi nu har på bordet begränsar rätten till dagvård till tider föräldrarna är i arbete, studerar mm. Det betyder med andra ord sagt att föräldrarna kommer inte ha rätt till dagvård medan de själva är lediga eller har semester. Detta är naturligtvis helt rimligt och i de flesta fall för barnets bästa.
Utskottet har velat ytterligare begränsa rätten till barnomsorg, så att barnet bara av särskilda skäl kan vårdas mera än 10 timmar/ dygn eller 200 t / månad i daghemsverksamhet. Utskottet kunde konstatera att ett tak för rätten till dagvård bör finnas som redskap för kommunernas tjänstemän.
LR har även begränsat de vårdlediga föräldrarnas rätt till barnomsorg. Detta har redan diskuterats så jag går inte in på det.
Sedan har vi i utskottet diskuterat grundligt den privata barnomsorgen.
LR har inte i det här skedet rört nämnvärt de delar av lagen som berör den privata barnomsorgen. Den kommunala ersättningen för privat barnomsorg är fortsättningsvis så som den var 1997. Jag vill med ett exempel belysa lagens anda.
Jag öppnar ett dagis där det finns plats för 10 barn. Föräldrar från flera olika kommuner söker dagisplats för sina barn där. Jag räknar att jag borde få in 2000e/ månad / barn för att mitt företag skulle gå runt. Enligt den gällande och även enligt den nya barnomsorgslagen måste kommunerna betala för dagisplatsen men inte det som är priset, alltså 2000e, utan kommunen skall betala 90% av nettodrifstkostnaderna beräknat på kommunens liknande dagis utgifter, dvs en kommun betalar 1500, en annan 1200 och så vidare. Detta betyder alltså att jag som företagare får olika inkomster beroende på från vilken kommun barnet kommer ifrån. Det är mycket märkligt situation då varan, det vill säga barnomsorgstjänsten är samma för alla barn.
Kommunen kan bara av särskilda skäl beviljas befrielse från LR för att inte behöva köpa den privata barnomsorgen, men bara om denna äventyrar kommunens egen barnomsorg. Kommunen kan alltså tvingas att köpa en tjänst de inte vill ha och inte heller behöver.
Om kommunen däremot är initiativtagare till att köpa barnomsorgsplatser från en privat dagis borde rimligtvis priset vara det som företagaren fastställer. Dettta är enligt min mening oklart i den gällande lagen.
Jag tycker att det är mycket viktigt att det sociala företagandet ges samma möjligheter som företagandet i övrigt. I riket är det barnomsorgsföretagaren som bestämmer sitt pris och kommunen köper platser om den vill.
Utskottet konstaterar att barnomsorgslagen till denna del bör moderniseras.
Tack Herr talman.
