Anförande
Herr talman
Vi hade livliga och bra diskussioner om jämställdhet i socialutskottet.
Jag tar upp några saker som berördes.
För att undersöka jämställdheten i vårt samhälle bör man inte bara se det från kvinnoperspektivet.
Diskriminering pga kön drabbar också män, speciell i familjepolitiken.
I utskottet kunde vi konstatera att papporna på Åland och i hela Finland har mera sällan barnet boende hos sig än kvinnorna. I prochyren Kvinnor och män på Åland, har man konstaterat att det finns 789 familjer med en ensamstående mamma och 176 familjer med ensamstående pappa. I % betyder detta, att det är bara 18 % av de åländska ensamstående föräldrar som är män.
Vi kan vidare konstatera att det inte är ens 5 % av de åländska papporna som tar vårdledighet. Detta har direkt konsekvens vvilken av föräldrarna får barnet vid en vårdnadstvist. Den föräldern som har varit mera med sina barn får oftast barnen till sig.
Det har gjorts en omfattande undersökning av social och hälsovårdsministeriet inom området, den så kallade pappakomitens betänkande år 1999.
Man konstaterade i undersökningen bland annat att
männen inte är sämre föräldrar pga sitt kön. Män är också kärleksfulla och vårdande föräldrar för sina barn. En man kan få en lika bra och nära relation till sitt barn som en mor.
Det kom fram att det är viktigt för båda flickors och pojkars utveckling att ha en nära kontakt till sin far. Man kunde tex konstatera att högstadie flickorna var duktigare i skolan om de hade en nära relation till fadern
För pojkarna var det viktigt att kunna identifiera sig med en riktig pappa, inte en person som var abstrakt och frånvarande.
De pojkar som hade en nära relation till sin far hade bättre sociala färdigheter.
I pappakomitens undersökning kom det även fram att männen upplevde att socialkansliet och domstolen tog kvinnornas parti vid bestämmande av vårdnaden. I utskottsarbetet kunde vi inte hitta detta sammanhang, då vi hörde olika experter inom området. Det är de faktiska omständigheterna som spelar roll i vårdnadsärenden inte könet.
Lagstiftningen inom familjepolitiken är klart diskriminerande , nämligen då föräldrarna inte är gifta, är kvinnan alltid automatiskt vårdnadshavaren. Även efter att faderskapet är fastställt är modern ensam vårdnadshavare för barnet om föräldrarna inte kommit överens om annat .
Automatik i gemensam vårdnad gäller bara i äktenskap!
Ensam vårdnad betyder att den andra föräldern inte kan göra ngt om den som har vårdnaden vill tex flytta utomlands med barnet. Man har inte heller rätt att bestämma om barnets skola och uppfostran. Tystnadsplikt råder från sjukvården, skola och dagis mot denna föräldern om inte annat har kommits överens.
På Åland är det inte ovanligt att barnet bor vecka – vecka hos båda föräldrarna. Det är dock hos en av föräldrarna som barnet måste vara skriven. Detta betyder att den andra föräldern har ingen rätt till barnbidrag eller bostadsbidrag.
Hur skall man kunna få barnens rätt till fäder jämställt i form av boendeorten. Som jag tidigare sade är det bara 18 % av de åländska ensamföräldrar som är män.
Vi fick i utskottet höra att pappagruppena behövs för information om pappans viktiga roll i barnens liv. Det är även viktigt att redan på rådgivningen sprida information till papporna om vikten att vara vårdlediga och delta aktivt i barnens liv och vardag.
Personligen är jag övertygad att när en familj väljer vem av föräldrarna tar vårdledigt, så är det arbete , lönet, attityderna hos arbetsgivaren och tradition som påverkar valet.
Jag tror att männen inte vet att detta val har stort betydelse vid en eventuell skillsmässa, då barnets boendeförälder bestäms.
Ingen förälder vill välja bort sina barn. De flesta vill vara delaktiga i barnens vardag dagligen. Männen skall ha samma möjligheter att bli boendeförälder vid skillsmässa, men då behövs det stora attitydförändringar både hos män och kvinnor.
